Man bör särskildt se till, att de sjuka må kunna vistas utomhus. Man bör sörja för en eller annan lätt och behaglig sysselsättning för den, som är i stånd att arbeta, samt påvisa, hur nöjsamt och värdefullt sådant arbete i det fria är. De sjuka böra uppmanas att inandas den friska luften, och man bör lära dem att taga djupa andetag och göra bruk af bukmusklerna, när de andas och tala. Detta är en undervisning, som kan blifva dem till ovärderlig nytta.