Den rike mannen hade inte övergett tanken att han var ett barn till Abraham, och i sin nöd framställs han som anropande honom om hjälp. ”Fader Abraham”, bönföll han, ”förbarma dig över mig.” Han bad inte till Gud, utan till Abraham. Därmed visade han att han satte Abraham över Gud och att han förlitade sig på sin relation till Abraham för frälsning. Tjuven på korset bad sin bön till Kristus. ”’Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike’”, sade han. (Lukasevangeliet 23:42.) Och genast kom svaret: Sannerligen säger Jag till Dig i dag (när Jag hänger på korset i förödmjukelse och lidande), Du skall vara med Mig i Paradiset. Men den rike mannen bad till Abraham, och hans bön beviljades inte. Kristus ensam är upphöjd till att vara ”hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” Apostlagärningarna 5:31. ”Hos ingen annan finns frälsningen.” Apostlagärningarna 4:12.