Änglarna förvånades över den kärlek, som Gud visade mot fallna människor, genom att han utgav sin älskade Son för dem. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Johannesevangeliet 3:16) Sonen var Faderns härlighets återsken och hans väsens rätta avbild. Han ägde gudomlig förträfflighet och storhet. Han var jämnlik Gud. Det behagade Fadern, att all fullhet skulle bo i honom, och likväl förnedrade han sig själv, i det att han antog ”en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” (Filipperbrevet 2:7, 8)