Vilken sorg skall då inte ha fyllt honom, vars profetiska blick inte bara sträckte sig över år, utan över århundraden! Han såg dödsängeln med svärdet lyft över den stad, som så länge hade varit Herrens boning. Från Oljebergets topp, samma plats, som senare blev besatt av Titus och hans här, såg han ut över dalen och betraktade de heliga förgårdarna och valvgångarna, och med tårfyllda ögon såg Han som i en ryslig syn murarna omringade av främmande härar. Han hörde fotstegen från härar, som ställde upp sig i slagordning. Han hörde mödrar och barn ropa på bröd i den belägrade staden. Han såg dess heliga och sköna tempel samt dess palats och torn bli lågornas byte, och Han såg de rykande ruiner, där de en gång hade legat.