Den Engelska Kyrkan (Church of England) följde i Roms fotspår och förföljde dem, som inte lydde dess lära. På 1600-talet avsattes tusentals präster från sina ämbeten. Med hot om stora böter, fängelse och förvisning förbjöds folk, att övervara någon annan form av religiösa sammankomster, än den, som var godkänd av kyrkan. De trofasta själar, som inte kunde avhålla sig från att samlas, för att tillbe Gud, var tvungna att mötas i mörka källrar, i vindskupor och, under vissa tider på året, i skogarnas skuggfyllda djup. I det tempel, som Gud Själv har byggt, samlades dessa kringspridda och förföljda, för att uttömma sin själ i bön och lovsång. Men trots all sin försiktighet, måste många lida för sin tro. Fängelserna var överfyllda, familjer blev splittrade. Många förvisades till främmande länder. Dock var Gud med Sitt folk, och förföljelsen var kraftlös att tysta deras vittnesbörd. Många blev fördrivna över havet till Amerika, och här lade de grunden till den borgerliga och religiösa frihet, som har varit detta lands bålverk och heder.