Ändå var inte denna besvikelse lika stor som den, lärjungarna kände vid Kristi första ankomst. Då Jesus som segerherre höll Sitt intåg i Jerusalem, trodde Hans anhängare, att Han skulle sätta Sig på Davids tron och befria Israel från förtryckarna. Fulla av hopp och förväntning kappades de om, att visa sin Kung ära. Många lade sina kläder som en matta på Hans väg, eller strödde palmkvistar för Hans fötter. Fulla av begeistring ropade de ”Hosianna, Davids son!”. Då fariséerna, som både vredgades och oroades över denna hyllning, uppmanade Jesus att tillrättavisa Sina lärjungar, svarade Han: ”om de tiger, kommer stenarna att ropa.'” Lukasevangeliet 19:40. Profetiorna måste bli verklighet. Lärjungarna uppfyllde Guds avsikt; och dock var de dömda till, att lida en svår besvikelse. Några få dagar senare övervarade de Frälsarens gruvliga död och lade Honom i graven. Deras förväntningar hade inte blivit infriade, och deras hopp dog tillsammans med Jesus. Först då Herren segerrik lämnade graven, gick det upp för dem, att allt hade förutsagts i profetiorna, och att Kristus måste lida och uppstå från de döda (Apostlagärningarna 17:3).