Då det tycktes Luther, att allt var förlorat, skaffade Gud honom en vän och hjälpare. Den fromme Staupitz öppnade upp Luthers sinne för Guds Ord och manade honom till, att blicka bort ifrån sig själv, upphöra med att alltid tänka på det eviga straffet för att ha kränkt Guds lag och se hän till Jesus, sin förlåtande Frälsare. ”I stället för att plåga Dig själv på grund av Dina synder, kasta Dig i Frälsarens armar. Lita på Honom, på Hans livs rättfärdighet, på försoningen genom Hans död. Lyssna till Guds Son. Han blev människa, för att ge Dig förvissningen om Guds nåd. Älska Honom, som älskade Dig först.” Så talade detta nådens sändebud. Hans ord gjorde djupt intryck på Luther. Efter en lång kamp mot villfarelser, blev det honom möjligt att fatta tag i sanningen, och hans plågade själ fick frid.