Till sist förklarade kungen i Riksdagens närvaro för kurfursten och hans vänner, att påbudet (lagen) skulle författas i form av ett kejserligt påbud och, att deras enda möjlighet nu var, att böja sig för flertalet. Efter att ha sagt detta, drog han sig tillbaka från församlingen, utan att ge Reformationens anhängare någon möjlighet till dryft eller svar. Det var meningslöst, att skicka sändebud till kungen, för att tigga om, att han skulle ändra sig. Hans enda svar på deras invändningar var detta: ”Saken är avgjord! Det enda, som återstår, är att Ni underkastar Er påbudet.” |