24 (se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:14; 7:25). Fula ovanor måste bestämt motstås – Kristus framställs som att Han bär på de sorger och den ledsamhet, som orsakats av synden, och det gör Han också, fast inte bara som vår medlidsamme vän, utan som vår ersättare. Därför skall våra synder, såsom själviskhet, vresighet, slöhet, felaktiga vanor och göranden bestämt och entydigt läggas undan. Den, som bryter med Satan, skall inte ge utrymme åt hans frestelser. Måtte de själar, som kommer till Kristus, betänka att Han är syndabäraren.... Måtte den ångerfulle själen i tro anamma allt det, som gjorts för att frälsa honom eller henne, fast inte i vederbörandes synd, utan från synd. I egenskap av syndens bärare måste Kristus avlägsna synden och rädda syndaren från vederbörandes sjukliga och dystra andliga tillstånd (Manuskript 56, 1900).