Varför anser ni då, argumenterade Paulus, det så otroligt att Kristus skulle uppstå från de döda? I den situationen hade Paulus själv en gång varit. Men hur kunde han annat än tro vad han själv hade sett och hört? Utanför portarna till Damaskus hade han verkligen sett den korsfäste och uppståndne Kristus, han som hade vandrat omkring på Jerusalems gator, dött på Golgata kors, brutit sönder dödens bojor och farit upp till himmelen. Han hade sett honom och talat med honom, lika säkert som Petrus, Jakob och Johannes och de andra apostlarna hade gjort det. Kristi röst hade uppmanat honom att förkunna evangelium om en uppstånden Frälsare. Hur skulle han kunna vägra att lyda? I Damaskus, i Jerusalem, i hela Judéen och på avlägsna platser hade han vittnat om Jesus, den korsfäste. Han hade för alla grupper av människor framhållit att de skulle "göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar, som tillhöra bättringen".