Aldrig tidigare hade Nero hört sanningen framställas såsom den framställdes vid detta tillfälle. Aldrig tidigare hade hans eget livs fruktansvärda brottslighet stått så klart uppenbarat för honom. Himmelens ljus trängde in i hans själ. Han darrade av skräck vid tanken på att han, världens störste härskare, slutligen skulle ställas inför en högre domstol och få en rättvis dom uttalad över sina handlingar. Han greps av fruktan för apostelns Gud. Han vågade inte uttala någon dom över Paulus, eftersom ingen beskyllning mot honom hade kunnat bevisas. En känsla av fruktan dämpade för en tid hans blodtörstiga anda.