Denne älskade apostel blev rikt gynnad. Han hade sett sin Mästare i Getsemane. Då var Jesu ansikte fårat av ångestens blodsdroppar. Hans "utseende var vanställt mer än andra människors, och hans gestalt oansenligare än andra människobarns". (Jes. 52:14.) Han hade sett honom i händerna på de romerska soldaterna, klädd i en gammal purpurmantel och krönt med törnekrona. Han hade sett honom hänga på Golgata kors, föremål för grymt hån och misshandel. Nu tilläts Johannes att ännu en gång få se sin Herre. Men hur förändrat var inte hans utseende. Han var inte längre en smärtornas man, föraktad och förödmjukad av människor. Han var klädd i en klädnad av himmelsk strålglans. "Hans huvud och hår var vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon voro såsom eldslågor. Hans fötter liknade glänsande malm, när den har blivit glödgad i en ugn." – Upp. 1:14, 15. Hans röst liknade musik från många vatten. Hans ansikte lyste som solen. I sin hand hade han sju stjärnor och från hans mun utgick ett tveeggat svärd som symbol på hans ords makt. Patmos lyste av den uppståndne Frälsarens härlighet.