Senare i den första församlingens historia, när många grupper av troende på olika platser i världen hade organiserats till församlingar, utvecklades församlingsorganisationen ytterligare, så att ordning och gemensamt handlande kunde vidmakthållas. Varje medlem uppmanades att väl sköta sin egen uppgift. Var och en skulle på ett klokt sätt utnyttja de gåvor som anförtrotts honom. Några utrustades av den helige Ande med särskilda gåvor – "först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän eller till att på olika sätt tala tungomål". (1 Kor. 12:28.) Men alla dessa olika grupper skulle arbeta i samförstånd.