Då processionen kom till toppen av höjden och var färdig att stiga ned till staden, stannade Jesus och hela mängden med honom. Jerusalem låg framför dem i all sin härlighet, badad i den edgående solens strålar. Allas blickar vände sig emot templet, som i härlig prakt höjde sig över alla andra byggnader i staden och tycktes peka upp emot himmelen, som om det ville vända folkets tankar till den ende sanne och levande Guden. Detta tempel i sin majestätiska härlighet hade länge varit den judiska nationens stolthet och ära. Romarna var också stolta över det, emedan de ansågo det såsom ett storartad monument, vilket inte hade sin like. Den romerske konungen hade hjälpt judarna med att pryda det, och de hade tillsammans inte sparat någon möda och omkostnad för att anskaffa de skönaste och dyrbaraste prydnader både utvändigt och invändigt.