Hur annorlunda var inte hans inträde i staden, än det han hade räknat med! I stolt tillfredsställelse närmade han sig Damaskus, i förväntan om att hans ankomst skulle hälsas med ståt och bifall på grund av den ära han tagit emot av översteprästen, och den stora iver och slagkraft han visat, genom att leta upp de troende och föra dem fångna till Jerusalem, för att dömas och straffas utan barmhärtighet. Han hade beslutat, att hans resa skulle krönas med framgång; och att hans mod och uthållighet inte skulle ge vika för några av de vanskligheter eller faror, som skulle kanta vägen till målet. Han hade bestämt, att ingen kristen skulle undgå hans vaksamhet; han skulle förhöra män, (311) kvinnor och barn om deras tro, och om sina trosfränder; han ämnade gå in i deras hus, och anhålla deras invånare med makt, samt sända dem som fångar till Jerusalem.