Jesus sökte sålunda att överbevisa Pilatus om, att han icke hade gjort sig skyldig till att söka konungslig ära på jorden. De olika rastlösa och från varandra åtskilda klasserna på det religiösa området. Hade förvirrad Pilatus, och hans sinne fattade begärligt Jesus ord, i vilka han förklarade, att han kommit till världen för att vittna om sanningen. Pilatus hade hört många röster, som utropat: här är sanningen! Jag har sanningen! Men denna person, som fördes inför honom såsom en förbrytare, vilken också gjorde anspråk på att hava sanningen, ingöt som större längtan i hans själ efter att veta, vad sannig var, och huru den kunde erhållas. Han sporde Jesus: ”Vad är sanning?” Men han väntade icke på svaret; larmet av den oroliga skaran förökades beständigt mera och mera. Deras otåliga rop skorrade i hans öron och påminde honom om hans ställning såsom domare. Han gick ut till judarna, som stodo utanför domsalens dörr, och förkunnade med hög röst: ”Jag finner intet brott hos honom.” (Joh. 18: 38)