Som svar sade hans åhörare, att de inte hade tagit emot några klagomål mot honom genom offentliga eller privata brev, och att ingen av judarna, som kommit till Rom, hade anklagat honom för några förbrytelser. De uttryckte också en varm önskan om, att själva höra hans begrundelser för sin tro på Kristus. ”Ty den här sekten”, sade de, ”blir motsagd överallt, det vet vi.’” {Vers 22.} Det var förträngningen av fädernas religion, och skapandet av häftigt diskuterande och oenighet, som de betraktade som skadliga inslag för folket.