Nedärvda och uppammade Böjelser blir till Vanor – Judas’ stora och uppammade böjelse för det onda var habegäret. Och genom övning blev detta till en vana, som färgade alla hans affärer. Kristuslika principer om ärlighet och rättvisa sköts åt sidan vid hans säljande och köpande. Hans ekonomiska vanor utvecklades till gnidighet och blev till en snara, som kom att innebära hans fall. Vinst var för honom tecknet på en äkta religiös erfarenhet, och all verklig rättfärdighet måste ge vika för denna. Samtidigt som han fortsatte som lärjunge till det yttre, lade han beslag på medel tillhöriga Herrens skattkista, trots att han befann sig i Kristi personliga närvaro. – Manuskript 28, 1897.