Till denna högtid kom sådana, som var hemsökta av lidande, sådana som var stadda i nöd och betryck. Blinda, lama och döva var där. Några fördes dit på sängar. Många kom, som var för fattiga, för att bringa Herren ens det ringaste offer, för fattiga till och med, för att köpa sig mat och stilla sin hunger. Dessa blev svårt förlägna genom prästernas framställningar. Prästerna berömde sig av sin fromhet. De utgav sig för, att vara folkets ledare, men de saknade medkänsla och medlidande. De fattiga, de sjuka, de döende väntade förgäves på någon hjälp. Deras lidande väckte ingen medkänsla i prästernas hjärtan.