Namnet på detta lilla hjälplösa barn, som fördes in i Israels ättlängder eller släktregister och därigenom förklarades vara vår broder, var det fallna människosläktets enda hopp. Barnet, för vilket lösesumman nu erlades, var Den, som skulle erlägga lösesumman för hela världens syndaskuld, den sanne ”översteprästen över Guds hus”, huvudet för ”ett prästämbete som varar för evigt”, förebedjaren ”på Majestätets högra sida i höjden” (Hebréerbrevet 10:21; 7:24; 1:3).