Med undantag av några få, som inte vågade säga sin mening, tog rådsförsamlingen emot Kajfas’ ord som från Gud. Man kände lättnad, och diskussionen avstannade. De beslöt, att bringa Jesus om livet vid första lägliga tillfälle. Genom att förkasta detta bevis på Kristi gudomliga utsändelse, hade de genom eget förvållande blivit innestängda i ett ogenomträngligt mörker. De hade helt kommit under Satans spira, för att av honom hetsas mot undergångens brant. Men så stor var deras förvillelse, att de var väldigt nöjda med sig själva. De ansåg sig vara fosterlandsvänner, som sökte nationens räddning.