Judas hade inte hjärta för de fattiga. Hade Marias smörjelse blivit såld och pengarna kommit i hans händer, skulle de fattiga inte ha fått något därav. Judas hade en hög tanke om sin praktiska begåvning. Som finansgeni ansåg han sig vara de övriga lärjungarna kraftigt överlägsen, och han hade fått dem att se honom i samma ljus. Han hade vunnit deras förtroende och hade ett stort inflytande över dem. Hans förmenta eller låtsade sympati för de fattiga bedrog dem, och hans förslagna eller listiga antydningar kom dem att betrakta Marias gåva med misstro. Denna kritiserande anmärkning gick från man till man vid bordet: ”Varför skulle detta förspillas? Man hade ju kunnat sälja det för mycket pengar och ge dessa åt de fattiga.” |