Glädjetårar fyllde hennes ögon, då hon fönam eller blev varse, att hennes handling blivit rätt förstådd och uppskattad. Många skulle ha rått henne, att behålla den ringa gåvan för eget bruk. I händerna på de välfödda prästerna skulle den försvinna ibland de många dyrbara gåvor, som fördes till offerkistorna. Men Jesus förstod hennes motiv eller bevekelsegrund. Hon trodde, att tempeltjänsten var förordnad av Gud, och var ivrig att göra sitt yttersta, för att stödja den. Hon gjorde, vad hon kunde. Och hennes handling skulle bli ett monument till hennes minne genom alla tider och förhöja hennes glädje genom alla evigheter. Hennes hjärta var med i gåvan. Dess värde blev uppskattat inte endast på grund av penningvärdet, utan på grund av den kärlek till Gud och det intresse för Hans verk, som hade åstadkommit offret.