Prästerna och rådsherrarna var förvånade över, att Kristus redan var död. Döden på ett kors var en långdragen process. Det var svårt att avgöra, när döden inträffade. Aldrig hade man hört, att någon hade dött inom sex timmar. Prästerna ville vara förvissade om, att Jesus var död, och på deras uppmaning stack en soldat ett spjut i Frälsarens sida. Från såret, som uppstod, flöt det två ymniga, skilda strömmar fram, den ena av blod, den andra av vatten. Detta upptäcktes av alla åskådarna, och Johannes säger om detta förhållande högst bestämt: ”men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat” (Johannesevangeliet 19:34-37).