I hela den ofantliga folkskaran vid Jordan vad det få förutom Johannes, som såg den himmelska synen. Dock vilade det högtidliga allvaret av Guds närvaro över församlingen. Folket stod med blicken oavvänt riktad på Kristus. Hans gestalt badade i det ljus, som alltid omger Guds tron. Hans uppåtvända ansikte lyste med en sällsam klarhet, såsom de aldrig förr sett någon människas ansikte lysa. Från den öppna himlen hördes en röst, som sade: ”’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”