Jag såg att unga och gamla försummar Bibeln. De gör inte denna bok till föremål för studium och till rättesnöre för sina liv, så som de borde. Särskilt de unga är skyldiga till denna försummelse. De flesta av dem är beredda att läsa, och finner massor av tid till att läsa nästan vilken annan bok som helst. Men det ord som visar vägen till liv, evigt liv, (135) ägnar man sig inte åt och det studeras inte dagligen. Den dyrbara och viktiga bok som ska döma dem på den sista dagen, studeras knappast alls. Man har uppmärksamt läst uppdiktade historier, medan man förbigått bibeln utan att bry sig om den. En dag kommer, en dag med moln och tjockt mörker, när alla kommer att önska att de var grundligt utrustade med Guds ords klara och enkla sanningar, så att de saktmodigt men ändå beslutsamt kan ange skäl för sitt hopp. Dessa skäl för sitt hopp såg jag att de måste ha för att stärka sina egna själar inför den våldsamma kampen. Utan denna är de bristfälliga och kan inte äga fasthet och beslutsamhet.