Broder B kan komma med argument för läropunkter, men den praktiska undervisningen i helgelse, självuppoffring och korsfästelse av jaget har han inte själv erfarenhet av. Han kan tala till örat utan att ha känt det helgande inflytandet av dessa sanningar i sitt eget hjärta och inte heller praktiserat dem i sitt liv. Han kan inte understryka sanningen, så att den påverkar samvetet med en djup känsla av dess betydelse och högtidlighet med tanke på domen, när varje sak måste vara avgjord. Broder B har inte tränat sitt sinne och han har inte varit ett gott exempel på uppförande utanför möteslokalen. Den börda som arbetet för med sig tycks inte vila på honom utan han har skämtat och skojat som en pojke. Genom sitt exempel har han sänkt normen för gudsfruktan. Det heliga och vardagliga har satts på samma nivå.