Just de välsignelser som Gud har gett dessa människor för att pröva dem, och se om de vill ge "till Gud det som hör honom till", använder de som en ursäkt för att de inte kan lyda de krav sanningen ställer på dem. De har tagit sina jordiska skatter i sina händer och säger: "Jag måste ta hand om dessa ting. Jag får inte försumma detta livets uppgifter, ty de här tingen är mina." På så sätt har deras hjärtan blivit lika oemottagliga som den tilltrampade vägen. De stänger sina sinnen för den himmelske Budbärare som säger: "Kommen, ty nu är allt redo", men öppnar hjärtats dörr, och inbjuder världens bördor och affärsangelägenheter att komma in, medan Jesus knackar förgäves. |