När vi hör kristna män och kvinnor med sorg beklaga sig över det fruktansvärt onda i omåttligheten, uppstår snabbt denna fråga: Vem har uppfostrat de unga och gett dem deras karaktärsdrag? Vem har uppfostrat dem till den aptit de har? Vem har försummat den allra viktigaste plikten att forma deras sinne och karaktär till duglighet i det här livet och att förbereda dem även för himmelska änglars sällskap? Vi möter överallt en stor grupp människor, som är en levande förbannelse för världen. De lever inte för något annat än att ge fritt utlopp för aptiten och för lidelser och för att fördärva själ och kropp genom utsvävande vanor. Detta är en fruktansvärd kritik av mödrar som inte lever för något annat än att följa modet, som har levt för kläder och för att synas, men som har försummat att vårda sina egna tankar och forma sin egen karaktär efter den gudomliga Förebilden och som också har försummat det heliga förtroende som har anförtrotts dem, nämligen att uppfostra sina barn i Herrens fostran och förmaning.