När det berättas om Hans skapelser, att de tilldelats gåvor av vår himmelske (313) Far, känner ni er då inte tillrättavisade på grund av era otacksamma beklaganden? I en rad av år har Han lånat er en dotter och en syster, tills ni började betrakta henne som er egen och kände att ni hade rätt till denna goda gåva. Gud hörde ert klagande. Om det var ett moln i sikte, verkade ni glömma att solen någonsin hade lyst och moln och mörker omgav er alltid. Gud sände er plågor. Han tog ifrån er era rikedomar, för att ni skulle lära er skilja mellan välstånd och verklig sorg. Men ni övervann inte era egna hjärtan inför Honom och ångrade inte den stora otacksamhets synd som har skiljt er från Hans kärlek. Liksom Job, kände ni, att ni hade anledning att sörja och ville inte låta er tröstas. Var detta rimligt? Ni vet ju att döden är en kraft som ingen kan stå emot, men ni har gjort era liv nästan odugliga genom er onödiga sorg. Era känslor har varit något mindre än ett uppror mot Gud. Jag såg, att ni alltid uppehöll er vid er smärtsamma förlust och gav plats för era lättpåverkade känslor, tills era högljudda sorgedemonstrationer fick änglarna att dölja sina ansikten och dra sig tillbaka från scenen.