Innan Judas tog detta steg hade det inte varit omöjligt för honom att vända om. Men då han lämnade sin Herre och sina medapostlar, hade han fattat sitt avgörande beslut. Han hade överskridit gränslinjen. Jesu tålamod hade varit beundransvärt i hans handlingssätt mot denna frestade människa. Ingenting som kunde göras för att rädda Judas hade lämnats ogjort. Efter det att Judas två gånger hade gjort en överenskommelse om att förråda sin Herre, gav Jesus honom tillfälle att ångra sig. Genom att läsa de dolda avsikterna i förrädarens sinne gav Jesus Judas det sista och övertygande beviset för sin gudomliga natur. För denne falske apostel var detta den sista uppmaningen till omvändelse. Ingen vädjan, som Jesu gudomligt-mänskliga sinne kunde göra, hade blivit försummad. Barmhärtighetens vågor som slogs tillbaka av en hårdnackad stolthet, kom tillbaka i en än starkare flodvåg av betvingande kärlek. Men även om Judas blev förvånad och oroad av att hans skuld hade upptäckts, blev han bara än mer fast i sitt beslut. Från den sakramentala påskmåltiden gick han ut för att fullborda sin bedrägliga gärning.