När skaran kom fram till avrättningsplatsen, bands fångarna vid tortyrredskapen. De två rånarna kämpade emot dem som placerade dem på korsen, men Jesus gjorde inte något motstånd. Jesu mor som stödde sig på Johannes, den älskade lärjungen, hade följt sin sons väg till Golgata. Hon hade sett honom digna till marken under korsets börda och längtat efter att få lägga en stödjande hand under hans sårade huvud och badda den panna som vilat mot hennes bröst. Men denna smärtsamma förmån beviljades henne inte. Liksom apostlarna hoppades hon att Jesus skulle använda sig av sin makt och befria sig från sina fiender. Men hennes mod sjönk på nytt, då hon kom ihåg de ord med vilka han hade förutsagt just denna scen som nu utspelades. Då rånarna bands vid korsen, såg hon på med ångestfylld spänning. Skulle han som hade gett liv åt de döda tillåta att han själv bleve korsfäst? Skulle Guds Son tillåta dem att döda honom på detta grymma sätt? Måste hon ge upp sin tro på att Jesus var Messias? Måste hon bevittna hans vanära och sorg utan att få förmånen att hjälpa honom i hans nöd? Hon såg hans armar sträckas ut på korset och hammare och spik bäras fram. När spikarna drevs genom hans känsliga handflator fick de förkrossade apostlarna bära Jesu moder medvetslös bort från den grymma scenen. |