Avhängighet av Gud
Herren vill också, att vi skall lära oss en läxa från Daniels erfarenhet. Det är många, som kunde bli mäktiga personer, om de, liksom denne trofaste hebré, ville vara beroende av Gudomen för nådens kraft till seger över synden, och för styrka och kraft till sitt arbete. Daniel uppträdde på det mest korrekta sätt, både mot sina föräldrar och mot de unga. Han stod som ett vittne för Gud, och sökte att välja en sådan väg, att han inte skulle behöva skämmas inför himmelen, som hörde hans ord och såg hans gärningar. Då Daniel påbjöds, att ta del av kungens överdådiga bord, fick han varken ett raseriutbrott, eller uttryckte sitt beslut om, att spisa och dricka, som han själv ville. Utan ett trotsigt ord tog han saken till Gud. Han och hans vänner sökte visdom från Herren, och då de kom tillbaka från allvarlig bön, var deras beslut fattat. Med sann tapperhet och kristen artighet, framlade Daniel saken för tjänaren vid hovet, som ansvarade för dem, och frågade, om de kunde ges en enkel kost. Dessa ungdomar kände, att deras religiösa grundsatser satts på spel, och de litade på Gud, som de älskade och tjänade. Deras önskan infriades, ty de hade uppnått gunst hos både Gud och människor.