Vad sorgligt och ömkansvärt det är att se människor, som har haft viss kännedom om Guds Ande, falla fullständigt i världens armar, varigenom de påverkas och behärskas av dess röst, samt blir beroende av dess gunst för styrka och framgång! Hur tydligt sådana är främlingar för Kristus, hur tydligt fulla av självsäkerhet, hur tydligt fulla av stolthet, med fåfänga, och hur tydligt kortsynta beträffande det andliga! Hur litet omdöme de har, när det gäller att skilja mellan honom, som är ett Guds barn, en arvinge till riket, och honom, som är ett barn åt den Onde, som är ett olydnadens barn, och en fiende till Gud!