Mest ömkansvärd är hans tillstånd, som lider samvetskval; han är som en bedövad och vacklande, som sjunker ned i dyn. Och många, som tror sig vara rättfärdiga, blir irriterande tröstare; de bemöter dessa själar med hårdhet. Genom att visa denna hjärtats hårdhet medelst kränkning och förtryck, utför de samma verk, som Satan fröjdar sig över att göra. (351) Den prövade och frestade själen ser ingenting klart. Sinnet är förvirrat, han vet inte, vilken fot han skall sätta först. Oh, låt då inget ord sägas, som förorsakar djupare smärta!