Detta är världens sorg, som leder till död, och stillar samvetets röst, samtidigt som synden fortsatt (449) omhuldas, och fortsatt skulle utövas vid lägligt tillfälle, utan att någon upptäckte det. »Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.« {Vers 11.} Här kan vi se den plikt, som vilar på församlingen, att bemöta dem, vars handlande i allt strider mot det ljus, som de har mottagit. Tänker Guds folk ta ställning för Bibeln, eller skall de vara sämre, än de vantrogna, och ge sakskäl till denna grupp, för att håna Kristus och sanningen, därför att de inte uppfyller evangeliets krav i tro och lydighet genom ett varsamt leverne och en helig karaktär?