Paulus’ erfarenhet
Vi borde ingående studera det första och andra kapitlet i Första Korintierbrevet. »Men vi«, tillkännagav aposteln, »predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. (482) Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.« {Första Korintierbrevet 1:23-31, kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98. } Det mänskliga väsen, som påtar sig att bli visdom åt andra, kommer att inse sitt misslyckande.