Sanningen blickade ned från himmelen på människors barn, men fann ingen återspegling av sig själv; ty mörker övertäckte jorden och töcken folken. För att skingra lögnens mörker, som skymt Guds härlighet från människors åsyn, måste sanningen ljus stråla mitt uppe i världens moraliska mörker. Beslut fattades vid Guds rådsmöten, att Hans enfödde Son måste lämna Sin höga post som himmelsk anförare, och iföra Sin gudomlighet mänsklig natur samt träda in i världen. Ingen yttre prakt skulle tillåtas att markera Hans närvaro, förutom dygd, barmhärtighet, godhet och sanning; ty Han skulle för världen uppenbara särdragen hos Guds karaktär; men världen, ovan vid att blicka på sanningen, vände ryggen åt ljuset och omfamnade lögnens mörker; ty lögnen behagade bättre deras förvända sak, än sanningen (The Review and Herald, den 6. augusti, 1895).