"De (Jesu lärjungar) gladdes över den lycka de kände, då de hade gemenskap med andra troende...I sin dagliga gemenskap med varandra visade de den kärlek som Kristus hade uppmanat dem att visa mot varandra. Genom osjälviska ord och gärningar försökte de tända denna kärlek i andras hjärtan...Men så småningom uppstod en förändring (i den kristna församlingen). De troende började leta efter fel hos varandra. Då de uppehöll sig vid andras brister och en ovänlig kritik uppstod ibland dem, förlorade de Frälsaren och Hans kärlek ur sikte...I sin iver att döma andra, förbisåg de sina egna fel. De förlorade den broderliga kärlek som Kristus hade uppmanat dem att visa mot varandra, och det värsta av allt, de var inte medvetna om denna förlust" (AA, s 547, 548).