Då Kristus stod i begrepp, att lämna Sina lärjungar, sökte Han efter den största tröst Han kunde ge dem. Han lovade, att den Helige Ande, Tröstaren, skulle förstärka människors ansträngningar. Vilket löfte upplevs mera sällan, uppfylls mindre i församlingen, än löftet om den Helige Ande? När denna välsignelse, som för med sig alla andra välsignelser i sitt släptåg, uteblir, blir förvisso resultatet andlig torka. Detta är den vanära, som (189) möter förkunnaren. Församlingen måste resa sig upp, och inte längre vara tillfreds med den fattiga daggen. |