De kunde inte förlika sig med tanken på, att all denna entusiasm skulle gå om intet. Folket samlades från alla håll, för att fira Påsken i Jerusalem. De var alla angelägna om, att se den Store Profeten, vars berömmelse hade spridit sig över hela landet. Detta, för Jesu trogna efterföljare, verkade vara det gyllene tillfället, att etablera sin älskade Mästare som Israels kung. Det verkade, i skenet av denna nya ambition, att vara en väldigt svår sak för dem, att gå bort själva och lämna sin Mästare ensam på den ödsliga stranden, omgiven av höga och karga berg.