Under tiden hade stadens domare återvänt till sina hem och lyckönskade sig själva till, att ha slagit ned ett uppror med sina raska och beslutsamma metoder. Men på hemvägen hörde de till fullo om de mäns sinnelag och verksamhet, som de hade dömt till gissling och fängelse. De såg också den kvinna, som hade befriats från sataniskt inflytande, och som hade blivit en allvarlig huvudvärk för dem. De var tydligt slagna av förändringen hos hennes ansiktsuttryck och uppförande. Hon hade blivit stillsam, fridfull och hade återfått förståndet. De blev uppbragta över sig själva, då de uppdagade, att de förmodligen hade strängt straffat två oskyldiga män enligt romersk lag, som gällde de svåraste brottslingar. De bestämde, att de på morgonen skulle beordra deras hemliga frigivning och säkra avfärd från staden, för att undvika folkmängdens våld.