Atenarnas religion, som de stoltserade med, saknade värde, ty den var tom på kunskap om den sanne Guden. Till stor del bestod den av konstdyrkan, och en räcka utsvävande nöjen och fester. Den saknade den sanna godhetens dygd. Äkta religion ger människor seger över sig själva; men en blott förståndsmässig och smakinriktad religion är bristfällig, vad gäller detta nödvändiga: Att höja religionsutövaren över det onda i hans natur, och knyta honom till Gud. På atenarnas altarsten uttrycktes denna skriande brist med denna inristning: ”Åt en okänd gud.” {Apostlagärningarna 17:23.} Ja, fastän de prålade med sin visdom, sitt välstånd och sin förmåga i konst och vetenskap, kunde de lärda atenarna bara erkänna, att universums store Härskare var okänd för dem.