Vi sörjer, när vi ser bekännande kristna vilseledas av den falska och förtrollande läran att de är perfekta, eftersom det är så svårt att öppna ögonen på dem och leda dem in på den rätta vägen. De har sökt att göra det yttre vackert och tilltalande, medan den inte smyckningen, Kristi ödmjukhet och saktmod, saknas. Prövningens tid kommer att stunda för alla. Då kommer hoppet hos många, som i åratal känt sig säkra, att visa sig vara ogrundat. När de befinner sig i nya lägen, under varierande omständigheter, kommer vissa som verkat vara pelare i Guds hus, att visa sig ha enbart ruttet timmer under färgen och lacken. Men de i hjärtat ödmjuka, som dagligen har känt vikten av att nita fast sina själar i den eviga Klippan, kommer att stå oberörda mitt i prövningens oväder, eftersom de inte förlitat på sig själva. ”Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina” (Andra Timoteusbrevet 2:19).