Herren betraktade med gillande de hebréiska ynglingarnas bestämdhet och självförnekelse, och Hans välsignelse åtföljde dem. Han "gav [dem] Guds kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar" (Danielsboken 1:17). Då de tre årens utbildning var över, och deras kunnande och färdigheter prövades av kungen, "fanns ingen av dem som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De fick då tjänstgöra hos kungen. Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike" (verserna 19-20).