En dam i New Hampshire vittnade vid ett allmänt möte, att Guds nåd härskade i hennes hjärta och att hon helt och hållet var Herrens. Så uttryckte hon sin uppfattning, att detta folk gjorde mycket gott genom att väcka syndare till insikt om den fara de svävade i. Hon sade: "Den vilodag, som detta folk uppmärksammar oss på, är den enda, bibliska vilodagen"; och sedan uttalade hon, att hennes tankar kretsat livligt kring detta ämne. Hon såg stora prövningar framför sig, som hon måste möta som iakttagare av den sjunde dagen. Påföljande dag kom hon till mötet och vittnade på nytt. Hon sade sig ha frågat Herren, om hon måste helighålla Sabbaten, och Han hade sagt till henne att det behövde hon inte göra. Alltså hade hon sinnesfrid på den här punkten. Därpå kom hon med en ytterst rörande uppmaning till alla, att de skulle omfatta Jesu fullkomliga kärlek, som inte fördömde själen.