Lot återvände bedrövad till sitt hem och berättade om sitt misslyckande. Änglarna bad honom då att stiga upp samt ta med sig sin hustru och sina två döttrar, som ännu var i hans hus, och lämna staden. Men Lot dröjde. Fastän han dagligen plågades av, att se våldshandlingar, hade han ingen rätt uppfattning om de förnedrande och avskyvärda brott, som förövades i den syndiga staden. Han förstod inte, hur ytterligt nödvändigt det var för Gud, att med Sina straffdomar hämma syndens flod. Några av hans barn stannade kvar i Sodom, och hans hustru vägrade att lämna staden utan dem. Tanken på, att han måste lämna dem, som han höll kärast på Jorden, tycktes vara mer, än han kunde uthärda. Det var svårt för honom, att överge sitt praktfulla och bekväma hem och all den förmögenhet, som han arbetat hela sitt liv för att förvärva, samt att gå ut som en utblottad vandrare. Bedövad av sorg, dröjde han och kände ingen lust att avlägsna sig. Hade det ej varit för Guds änglar, skulle både Lot och hans familj ha omkommit vid Sodoms förstöring. De himmelska sändebuden tog honom och hans hustru och döttrar vid handen och ledde dem ut ur staden.