Jakob och Rebecka förverkligade sin avsikt; men de ådrog sig endast sorg och bekymmer genom sitt bedrägeri. Gud hade förklarat, att Jakob skulle erhålla förstfödslorätten, och Hans ord skulle ha blivit uppfyllt på av Honom Själv utsatt tid, om de i tro hade väntat, till dess Han utfört saken för dem. Men de, liksom många andra, vilka utger sig för att vara Guds barn, var ej villiga att lämna saken i Hans händer. Rebecka ångrade häftigt det syndiga råd, som hon hade gett sin son; ty det orsakade skilsmässa mellan dem, och hon fick aldrig återse honom. Från den stund Jakob erhöll förstfödslorätten, plågades han av sitt eget samvetes anklagelser. Han hade syndat mot sin far, sin bror, sin egen själ och mot Gud. På en kort stund hade han gjort det, som han hela sitt liv fick ångra. Denna tilldragelse framstod tydligt för hans tankar under senare år, då hans egna söners ogudaktiga uppförande fyllde hans själ med bedrövelse.