Dylika ord tillintetgjorde förhoppningarna hos många av israeliterna. De tyckte, att förhållandet var ungefär såsom egyptierna hade framställt det. Det var sant, att de var slavar och måste uthärda vadhelst deras grymma fogdar behagade pålägga dem. Deras barn hade blivit förföljda och dödade och deras egna liv var en börda. De tillbad likväl himmelens Gud. Om Jehova verkligen vore större än alla gudar, skulle Han säkerligen inte låta dem på detta vis förbli i träldom hos avgudadyrkare. Men de, som var trogna mot Gud, insåg, att det var på grund av Israels avvikelse från Gud – på grund av deras benägenhet, att gifta sig med hedningar och sålunda bli förledda till avguderi – som Herren hade låtit dem bli slavar, och de försäkrade sina bröder, att Han snart skulle krossa sönder förtryckarens ok.