Vägen blev allt svårare under deras framtågande, där den gick genom bergsklyftor och ödsliga trakter. Runt omkring dem låg en stor ödemark – de vandrade i "det öde och oländiga landet", i "torkans och mörkrets land", i "landet där ingen färdas, där ingen människa bor". Jeremia 2:6. De trånga bergspassen både när och fjärran var fyllda av män, kvinnor och barn, av dragdjur och vagnar samt långa rader av boskapshjordar. Deras resa var naturligtvis besvärlig och gick väldigt långsamt, och efter sin långa vistelse i lägret var folket inte berett på, att utstå faror och obekvämligheter. |